Gårdagen var ganska jobbig. Fick min första hemlängtan. Under promenaden hörde jag hur gräsklippare kördes, såg hur familjer grillade och skrattade och fick en sådan otrolig hemlängtan. Kände att jag skulle kunna göra vad som helst för att få en vanlig familjekväll med världens bästa familj. Kände att jag skulle kunna göra vad som helst för att vara med mina underbaraste vänner. Sånt som var en vardag för mig när jag fortfarande bodde hemma. Men som jag nu har insett att man skulle ha tagit mer vara på, för nu kommer det aldrig bli sig likt igen. I framtiden vill jag bo nära dom jag älskar, det pratade vi mycket om igår jag och Robin.
Men egentligen skulle vi inte ha kunnat få det bättre än vad vi har här i Norge. Med jobb, lägenhet och vänner. Oh my god vilken lycka vi har haft. Och att kunna trivas så bra som vi gör här är helt underbart. Men klart att en hemlängtan smyger sig fram, när man inte har fått en endaste sommarkväll med er därhemma.
När jag satt i parken igår och tänkte, kände mig lite nere, dök det helt plötsligt upp två små underbart söta flickor från ingenstans! Och i en hel timme höll dom mig sällskap. Dom såg att jag var lite ledsen och ville trösta mig. Ställde ifrån sig sina små, rosa cyklar och satte sig bredvid mig och sa att jag var vacker mm... Vilka änglar! Det var som att någon sände dom till mig just då. Robin var på jobbet och vi väntade på att min kjäreste skulle komma hem. Dom ville också se hur jag bodde så dom fick följa med upp och leka lite tills Robin kom hem. Änglar. Små femåriga änglar.
Dagen idag har däremot varit underbar. Jag och Robin klev upp tidigt och pressade apelsinjuice och åt en lång frukost. Sen gjorde vi oss snygga och åkte in till Gulskogen för att mysa runt hela dagen. Och vet ni vad Robin gjorde? Han gav mig en skinnjacka, en skitsnygg som jag alltid velat haft, bara ändå. Först ville jag ju inte ta emot den, kändes hemskt. Men han instisterade. Jag blev så himla glad. Underbarare pojkvän får man leta efter. När vi kom hem lagade vi supergod middag och sen kom Alex Cras och våldgästade oss. Vi bestämde oss för att ha filmkväll ikväll. Så mysigt. Nu är dom på träning och jag ska dansa. Solen skiner, och jag är ännu en gång lycklig. Här i underbara Mjöndalen.




2 kommentarer:
gumman! jag förstår hur du känner men familjen finns ju alltid kvar! :) love ya!
Jaa.. Det känns ju ändå skönt att ni finns där hemma :) puss<3
Skicka en kommentar