Jag skrattar ihjäl mig vad BET jag var (är?)!

Alltså jag dör vad roligt det är att läsa vänners gamla blogginlägg! Sitter och garvar ihjäl mig åt Alexs gamla inlägg från 2006 när vi gick i gymnasiet. AAAAAHAHAH. Fy vilka roliga tider. Man skulle ju bara vilja hoppa tillbaka och leva om en dag från den tiden!

Skiter i vilket

Jag älskar mat.

I några veckor har jag ätit en annan kost pga min magkatarr; bara kokta saker (som är snälla för magen). Men jag har fått nog. Magen blir inte bättre av kokt mat och jag spyr på fiskbullar och kokta grönsaker! Så nu har jag gjort värsta goda salladen med balsamico och feta och ni vet, massa gott! Jag dreglar när jag skriver. Jag har även köpt två påsar chips som jag ska smälla i mig ikväll!

YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES! 

Ni anar inte hur lycklig jag är. Nu ska jag äta allt jag kan och skita i om jag får ännu mer ont i magen. Sådeså.

Har varit i skolan idag. OTROLIGT ROLIGT. Vi är ju en liten estet inom oss var och en i klassen. Så dagens sista redovisning spårade totalt med att jag klädde ut mig till James Bond mm mm.... Haha. Seriös redovisning? Nja. Men bra klass? JA! Älskar er.

Nu är mitt badvatten färdigt så ska hoppa i!

Home alone

Har en ensam-hemma-kväll. Hatar oftast de tillfällena. Men just ikväll känns det skönt. Är trött och vill egentligen bara ligga som ett vrak i soffan. 

Känns konstigt att inte stoppa in en snus längre. Är sjukt stolt över mig själv som slutat! Idag är det 2 månader sedan. Wuhu! Men lite tomt är det. Vill liksom snaska på något nu här framför tv:n. Men man kan ju inte snaska varje dag... Eller såg jag lite digestivekex i skafferiet nyss...?

Bilder från min och Robins resa till Side aug-12

Tisdag

Idag är jag Ronja Rövardotter i blommiga brallor.





- Posted from my iPhone

Nästan exakt ett år sedan

 För 1 år sedan vid den här tiden hade jag jobbat på BIKBOK i ca 1 månad, hade haft typ 3 BODYJAM klasser på Body Joy, hade mamma på besök i Sthlm , hade kort hår utan lugg och blonda toppar, hade inte börjat något plugg på kvällstid. Ja... Det jag vill komma fram till är; shit, vad mycket det är som händer på 1 år. Hela jag är förändrad, känns det som.

Min bror är underbar

Helgen har gått fort. Svischat förbi. Sådär som bara helger kan.

Jag är mörkrädd, och det blir fan bara värre med åren. Önskar att jag inte var det, för det är otroligt jobbigt. Speciellt när man bor på bottenvåning.
I fredags precis innan jag skulle gå och lägga mig händer det jag fasar för varje dag; det smäller till gånger tusen på fönstret!
Börjar storgråta, trycker ner mig i soffan, ringer Robin som var hemma i Hälsingland. AAAAAAAH. Ser att det är något slajmigt som rinner ner för fönstret.

Ser sedan att det är ägg. Typ hundra stycken.

SNORUNGAR!!!! NI FÖRSTÅR INTE HUR NI SKRÄMDE MIG. Skulle vilja gegga ner era ansikten med ägg.

Ägnade lördagskvällen med min fantastiska bror Markus. Det händer inte så ofta att det bara är han och jag. Det är så mysigt när vi går och äter nåt billigt skit och går på BIO. Sov där sedan. Pallade inte bli mer terroriserad av ungar med äggpaket.


Ps. Gullig du var som pussade mig i pannan inatt när du kom hem, Emma. Såklart jag märkte det. Tihi. Ds.

Min fina bror Markus i somras

Snart kommer mitt hjärta hem

Kämpar för att komma tillbaka

Det är läskigt vilka vändningar livet kan göra.

Det är läskigt hur starkt kroppen helt plötsligt kan säga nej.

Jag har under den senaste tiden inte mått bra. Snuddat botten och varit sjukskriven.

Men äntligen känner jag att jag är påväg framåt.
Jag känner mig starkare. Stabilare. Gladare. Och har mer lust till allt.

Nu gäller det att jag inte tar på mig för mycket och sätter mig själv som nummer 1- alltid. Det är otroligt svårt att tänka på sig själv när man aldrig har gjort det.

Robin är min trygghet. Min stöttepelare. Mitt allt. Ditt stöd för mig är helt obeskrivligt. Tack.

Jag önskar ingen att känna eller må så som jag gjorde i somras. Jag var så otroligt förvirrad och förstod inte alls varför jag grät eller bara ville sova hela tiden. Men kroppen vet vad den vill. Helt plötsligt svimmade jag i skolan och läkaren sa dagen efter att mitt liv är inte normalt. Att vara 22 år och utbränd är FEL.

Min Robin. Min familj. Mina vänner. Herregud, så jag älskar er. Jag har världens bästa liv- jag måste bara inse det själv.