Jag ska berätta allt från början.
Robin har alltid skrämt mig. Hoppat upp på bilen när jag backat i mörkret, hoppat fram bakom hörn mm... Och jag lyckas aldrig skrämma honom lika bra som han gör med mig. Vilket har gjort mig lite frustrerad.
SÅ igårkväll vid 23-tiden fick jag nog. Då skulle jag verkligen skrämma honom, på riktigt, tänkte jag. Det skulle jag aldrig ha gjort. Ha ha.
Jag satte mig ner bakom vardagsrumsdörren och inväntade honom som gick omkring och visslade i sin egna lilla värld. När han tillslut närmar sig HOPPAR jag upp i ansiktet på honom och SKRIKER allt vad jag kan. Han blir SÅ JÄVLA RÄDD och skjuter ut armarna på mig med all adrenalinkraft han får av sin rädsla så jag FLYGER ÖVER TVÅ METER genom vardagsrummet och landar med huvudet i kanten på skrivbordet.
Pang. Ingen fattar någonting. Jag ligger och kvider mig i chock och smärta och han bara står still och gapar, även han i chocktillstånd och fattar nada. (HA HA) Tillslut sätter jag mig upp och börjar storböla (som jag alltid gör när jag gör illa mig, pussy) han sätter sig ner och kramar mig, skrattar lite och säger förlåt. Sen tänkte vi inget mer på det förrän vi ser BLOD på Robins händer efter att han känt på mitt huvud.
FAN, FAN, FAN.
Springer in till badrummet, kollar, det forsar blod. Panik. Googla. Vad gör man?! Ringer tillslut mamma och frågar: "Mamma! Jag har ett jack i huvudet och det blöder skitmycket! Ska vi åka in till sjukhuset?!" halvsovande mamma: "Nääe, det behöver du inte.. Det är inte så farligt. Små sår blöder oftast jättemycket. Det behöver inte sys." Skitlugn var hon och jag skiträdd. Äh, ringde istället vår polare Marcus som bor i närheten. Han kommer, kör oss till akuten och där blir det lite väntan, möten med läkare och tillslut fick jag sprutor och var absolut tvungen till att sy. TUR att vi åkte! Säger jag bara. Läskigt sånt där.
Robin och Marcus satt och fnissade som två små tjejer åt mig hela tiden (jag var ju i ett litet konstigt chocktillstånd) när läkarna frågade mig frågor. Jag svarade helt fel, hela tiden. Frågade vad han som sydde mig hade för betyg i syslöjd. Mm... Jag frågar alltid SKITMYCKET när jag är rädd.
Sen blev det ju inte bättre för att jag svarade helt fel när läkarna frågade: "Vad var det som hände?" "Nääe, min pojkvän Robin där, jag skulle skrämma honom också blev han arg och knuffade mig!" HELT FEL, haha. Också fick jag förklara igen så det inte skulle vinklas fel.
Ojojoj.
Idag bultar det, har blivit en bula och det är torkat blod. Har även hittat lite blåmärken och annat smått och gott. Och sen känner jag mig TUFF idag också. Skittuff! Med stygn i huvudet. Moaha. En lite annorlunda fredagsnatt på akuten, kan man säga.
Förra helgen var det idolmys samt vin och ost-kväll hos grannarna på fredagen och middag, bowling och party på lördagen! Grymt kul!
Wehoooo!
Jobb, jobb, jobb. Har fått börja lära mig bygga väggar. Skitkul!
Höstiga kvällar.
För 2 helger sedan var vi på Spamalot! Nina Söderquist samt Linnea Stenbeck (båda Alfta-brudar) var med i ensemblen och den var skitbra. Skrattade ihjäl mig till Johan Glans. (Dock tyckte jag att originalet i London var bättre. Svårt att översätta till svenska.)
Idag skulle ju jag och Robin in till stan och möta Rob´s farsa och hans Åsa. MEN hon har fått magsjuka under natten, så nja. Fan vad typiskt! Plus att jag borde väl inte göra så mycket ståhej från mig under dagen, med tanke på huvudet som, ja känns. Men R drog in och träffade pappa sin nu (jag vägrar att chansa på att inte bli sjuk) och jag äter kräm. Ska pyssla lite istället här hemma innan vi ikväll drar till Lidingö för att hänga med Carro och Darre! Något måste jag ju få göra, annars får jag ju spunk!
Skräm inte varandra. Kan bli jack i huvudet. (Fast det är jävligt coolt.)
