Första dagarna var det mest uppackning och skatteverket som fick underhålla oss. Familjen Cras har vi en evighet att tacka. Det är tack vare dom allt har gått så bra. Dom tog emot oss med öppna armar och idag är vi som en enda stor familj. Det är på deras bageri "Mjöndalens bageri och konditori" jag arbetar också. När vi kom hit fanns det varken kyl, frys eller tvättmaskin. Vi förstod ingenting. Men tydligen så är det ingen självklarhet i Norge när man hyr en lägenhet. Så, panka som vi var, tog bestefar (alltså Cras bestefar, vi kallar dom för bestemor och bestefar jämt, det bara blev så från första början) med mig till en elbutik. Där hittade vi ett kylskåp med en liten frys sammansatt också. Så jag köpte den. Men en tvättmaskin är aningen dyrare, så Robin Cras sa att vi kunde tvätta hos dom tills vi fått mer pengar. Då avbröt bestefar och sa: Äh, jag ringer till frugan och frågar om inte vi ska köpa den här tvättmaskinen så får ni våran gamla..." Och så blev det. Herregud vad snälla. Ja, både som stöd och extrafamilj, guider mm har familjen Cras varit helt underbara. Min bästis än så länge är alltså 65 samt runt 40 (Crasarnas bestemor och mor) som båda jobbar på bageriet och är suveräna! Så himla enkla och roliga. Vi har så kul ihop! Jag skulle aldrig gissa på att bestemor vore 65, omg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar