Några satc avsnitt senare...

Nu är jag på fniss-humör helt plötsligt. Eller ja, kanske inte helt plötsligt. Utan B kom hem två minuter i nio i total stress eftersom House, hennes älskling, börjar klockan nio. Jag var tvungen att bryta mitt i ett avsnitt, vilket gjorde mig riktigt sur- men gjorde det ändå eftersom jag inte orkade att bli hes igen av att bråka med B. När jag gick därifrån frågade hon varför jag inte skulle se, vi brukade alltid se det tillsammans. Då sa jag en sak som fick mamma att fnissa, och det handlade om House. Just det jag sa till mamma är en god orsak till varför jag aldrig mer i mitt liv kan se ett Houseavsnitt igen. Mer kan jag inte avslöja, eftersom jag har hört från olika källor att fler folk än vad jag trott läser denna blogg. Folk som jag verkligen inte trodde, så jag kan inte skriva precis vad som helst.

Men tur är väl det...