Berit har kommit in i klimakteriet.

Fan. Nu har morsan skickat in mig som luciakandidat. Jag visste att jag inte skulle slippa undan. Hon lyckas alltid få som hon vill, den där Bejjan.

På tal om Bejjan så åt vi nyss middag, mittemot varandra som vanligt. Men denna middag var inte en vanlig middag. Ni vet att min mamma har precis kommit in i klimakteriet och svettas som en gris. Så helt plötsligt drar hon ner morgonrocken till naveln och sitter med tuttarna framme, mittemot mig och min tallrik, och fortsätter att äta som vanligt. Jäklar vad störd!

Ibland förstår man inte vad som rör sig i hennes hjärna.


Jag känner mig alldeles konstig! Det bara spritter i kroppen, skulle kunna hoppa och studsa runt i flera timmar känns det som! Men förstår inte vad det beror på. Jag är inte kär, har inte tagit ett dussin lyckopiller och är inte sådär skitglad över någonting just nu. Kroppen har väl fått sig ett litet fnatt, eller också beror det på att jag precis läst min blogg från tvåan på gymnasiet. Oh dear.

Nu kommer Yvve snart. Då har jag någon att dryga mig på! Yes!