Jag hade ingen lust att spy idag.

Mamma vann... Jo, det är sant. Men va fan. Hon har ju trots allt 30 års mer erfarenhet vad gäller löpning! Sådeså. Men jag ledde heeeela tiden ända fram till slutet då jag inte pallade nå mer. Jag tog ut mig, med andra ord. Jag ville så gärna vinna. Om det hade varit Markus i min situation skulle han ha kutat på tills ansiktet blev vitt och spy när han kom i mål. Men, jag hade inte lust att spy idag...
En annan sak jag måste ta upp är att man inte kan sluta skratta när man springer hemifrån till elljusspåret med mamma. Då lättjoggar man liksom och pratar. Idag pratade hon om världens konstigaste saker, jag kommer inte ens ihåg vad, men det var konstigt, så jag skrattade och skrattade. Sen helt plötsligt blev hon tyst ett tag, det enda man hörde var lite flåsande från henne och sig själv, tills Bejjan skriker: "Taaaaaaaajeeeeeen! Taaaj! Taaaaj!" HAHAHAHA. Då dog jag av skratt. Herregud, vilken morsa. Börjar att skrika efter kattfan när man är mitt uppe i ett löparpass. "Jamen, han kanske följde med han å!" Jomen visst B.

Och jag tror jag säger det igen: Vilket jäkla väder! Såhär vill jag ha det nu fram tills mitten av november, då får det komma snö och sen får det bli jul med massor av mys. Åh.
Jag och K har dansat hela eftermiddagen på gräsmattan. Musikalen är ju snart ffs! Men det går bra.


Ikväll är det kvällen med stort k. För damen med stort d kommer hit. MARIE! Alltså, det var studenten sist. Helt otroligt längesen. Så nu ska jag baka, eftersom hon är lite baktokig sådär.

Bye bye then.