Vi måste ta vara på våra grannar!

Det är en sak jag saknar. Någonting jag minns starkt från barndomen. Gemenskapen med grannarna. Det känns som att de felsta grannar glider ifrån varandra och ibland kanske bara pratar med varandra någon gång per halvår. Herregud. Förr grillade man tillsammans, spelade badminton på någons gräsmatta eller bara kom över på en kaffe en eftermiddag. Men pappa och jag tog hand med två av våra grannar idag att vi skulle ta oss i kragen och börja hälsa på varandra, med jämna mellanrum, igen. Fin tanke av oss, tycker jag. Igår var jag faktiskt och hälsade på Christina Sahlin en timme mot kvällningen, Salle var ju också hemma såklart, men det var jag och Christina som satt vid köksbordet, med en kaffekopp i handen, och språkade på om allt mellan himmel och jord. Det är äkta.

Jag och pappsen var på promenad idag. Ni skulle se vad söta vi är när vi går där längs Grängsbovägen i våra identiska (inte i storlek), gråa munkjackor. Bild på det kommer. Han börjar bli duktig, gamle farsgubben. Vi ska gå varje dag nu, om inte annat, så han orkar med att stå på scenen med gitarren under helgerna. I alla fall så träffade vi på en granne som vi känner så limla väl, men som det aldrig blir av att man pratar med, så vi bestämde oss för att hälsa på! Och herregud så trevligt. Pappa och den här (kvinnliga) grannen bestämde att de skulle hitta på saker också, yes.
En annan sak om pappa. Han är kungen på att förvränga bokstäver i ord och namn så de klingar lite bättre! Vi mötte vår granne Bånga-Bo, vilken han efter två sekunder döpte om till Binga-Bu. Haha, det klingar ju faktiskt lite fränare! Sen har vi rörmokaren på vår gata, Backa-Lasse, som han numera kallar Bucka-Lisse.

Annars suckade vår kulturlärare Jens 21, låt mig upprepa, TJUGOEN, gånger under våran återsamling idag (som är på ca. 5-6 minuter). Han är one of a kind den där killen.



Under dagens promenad:

Jag: Pappa, är jag din bästa vän?
Pappa: Klart du är, Tina.